I helgen var jag på kattutställning och tittade på katter. Träffade också utställare jag känner sedan förr. Fick också en pratstund med några som börjat senare. Trevligt var det och jag kände inte av någon trötthet. Jag var där både lördag och söndag.

Söndagkvällen var jag sedan på en liten trevlig tillställning hos minst yngsta syster och hennes sambo. Mycket trevligt. Det blev en fullsäckad söndag och jag sov gott för första gången på länge den natten.

Vardagarna som nu gått efter det har jag gjort om min egen hemsida Vågens Cornish Rex & Norsk Skogkatt. Dessutom har jag hunnit med att scanna kattbilder och lagt i fotoalbum samt gjort lite andra hemsidor om mina katter.

Jag har haft fullt upp med andra ord.

I går var jag på gångtest igen. Det var i maj jag gjorde den senast. En gångtest är att gå på plan mark promenera i sex minuter. Innan gårdagens har jag gjort tre stycken med resultatet 160 meter, 180 meter och 240 meter. Det har alltså blivit längre och längre sträcka.

Den här gången var jag ordentligt förkyld när jag genomförde testet. Trots det så lyckades jag åter gå 240 meter, men sedan var jag så slut att jag mådde illa. Tycker att det var framsteg eftersom jag orkade gå lika långt trots förkylningen. En bekräftelse på att det var framsteg visade sig genom att syremättnaden var något högre denna gång jämfört med förra gången. Snart är man en fullfjädrad idrottsman .

Om allt stämmer nu så blir nästa gångtest om ett halvår. 

I lördags var jag i Mariestad på en liten kattkonferens. Det var med spänning jag såg fram mot resan. Det var länge sedan jag sett fram mot en liten resa med sådan entusiasm. Herre jösses det är ju bara 30 mil till Mariestad. Vad var det som var så speciellt med denna resa - jag som kuskat Sverige och Norge runt på kattutställningar och Zoo-Expon genom åren. Jo det var den första resan jag gjort utanför länet sedan jag fick diagnosen PAH för drygt ett år sedan.

Ja men vad är det fär märkvärdigt med denna resa då? Jo för mig är det en sak till som jag kunde göra innan jag blec sjuk och bevisar för mig själv att att jag fortfarande kan göra det (även om jag inte kör själv). Det är en härlig känsla för mitt välbefinnande och jag känner mig bättre och starkare.

Efter undersökning i går så visade ultraljudet på att hjärtat var nästan oförändrad. Syremättnaden var 97 av 100. Nästan som på en idrottsman. Hur nu detta kan gå till. Boven i min försämring var alltså förkylningen. Denna underbara förkylning. Det är som solen skiner.

Någon har idag dessutom tänt den starka strålkastaren på himlen. Solen skiner. En fin och härlig höstdag med andra ord.

Förkylningen visar sig i sitt esse idag. Det bara rinner ur näsan och det är ett otroligt hostande, men det är ju höst.

Visst gick det att somna tidigt i natt. Somnade 6:30 i morse och gick upp 7:30. Fast jag gick optimistikt och la mig i rimlig tid, men vad hjälpte det. Om en halvtimme kommer färdtjänsten för att köra mig till Thorax på Karolinska.

Nu närmar det sig  för ultraljudsundersökningen av hjärtat. Nervös - jag? Ja! Trots att jag inte kan påverka vad undersökningen leder till. Förra gången var jag inte nervös. Allt beror på att jag känner mig sämre.

Jag återkommer - glad eller mindre glad. Ledsen är det inte tal om.

Ska försöka somna tidigare i kväll då jag ska vara på Karolinska kl 9:00 i morgon. Det ska bli ultraljudsundersökning av hjärtat. Det ska bli intressant att se om hjärtat har blivit mer anstränt eller mindre ansträngt. Det känns som det blivit sämre än vid förra undersökningen. Det kan vara inbillning, bero på förkylningen. Jag hoppas på allt och inte att medicinen inte längre fungerar som den ska.

Efter undersökningen ska jag upp på PAH-mottagning för koll av lite olika saker bland annat syremättnaden. Också ett sätt att se om jag blivit sämre eller ej. Flera olika undersökningar ihop ger ett svar och jag hoppas svaret blir. "Du är inte sämre. Det beror på förkylning och luftfuktighet". Jag hoppas på det svaret. Hoppet är det sista som överger mig.

Idag känner jag mig bättre när det gäller andningen, men blir fortfarande yr när jag reser mig upp. Har nu istället ont i halsen. Det har knappast med PAH att göra snarare vädret.. Väntar på att det ska bli onsdag för då ska det tas ultraljud på hjärtat igen. Därefter ska jag till PAH-mottagningen för lite mätningar. Sedan så ser vi om jag blivit sämre eller ej . Förhoppningsvis är det ingen förändring utan allt beror på förkylning och tung fuktighet i luften.

Det verkar vara ett tråkigt väder utanför fönstret, men det är ju höst. När det gäller andfåddheten så känns det hela tiden som jag skulle behöva ett andetag till. Nu blir jag andfådd bara av att prata. Ska upp på PAH-enheten på onsdag efter ultraljudsundersökningen av hjärtat. Blir jag sämre innan får jag väl åka in till akuten.

Katterna busar här hemma just nu. De är väl glada att husse kommit upp ur sängen så de fått mat och rengjorda lådor.

Idag är det som bekant lördag och massor av hockey på teven. Hade jag haft orken skulle jag sett Djurgården mot Timrå live.